Ring

 

Förlåt för suddig bild.. Min ring! 💗

Den ringen
I slutet av november upptäcker jag att jag är av med en av mina favoritringar. En ring som varit mammas och som jag efter mycket vånda bestämde mig för att bära vidare. Ringen är så himla förankrad på mamma så jag tvekade faktiskt. Men, jag älskar också ringen och vill inget hellre än att hedra mammas minne genom att bära den.

Men, som sagt, till min stora fasa hittar jag inte den en dag (använder den inte till vardags). Faaaaaaan tänkte jag, var har min klimakterieförvirrade hjärna nu lagt ringen? Sist jag visste att jag hade den var när vi var i Danmark.. Då har jag säkert tappat den där, tänkte jag.

Jag letade ööööööööööverallt och den fanns inte. Till slut tänkte jag att jaha, om jag slutar leta kanske den dyker upp en dag.

I förra veckan så kom jag på det igen och skrev till hotellet i Danmark, men nej dom hade den inte heller. Jag rensade badrumslådor, kollade alla kläder och necessärer och skrymslen. Borta.

Ställer mig i dörröppningen in till vardagsrummet och berättar för Staffan hur ledsen jag är över att jag inte hittar min ring.

Sedan är det som om någon som viskar till mig, så tittar jag snett ner till vänster där det på väggen hänger en liten låda med små fack där man ska ställa mobilerna.

Där ligger den!!
Tack mamma för att du "kom genom" och visade var den var!

Den lilla lådan packar jag ner när jag julpyntar, så den har varit nerpackad sedan innan advent och till efter alla helger. 

Är sååå glad!

Kram Eva