Idag tänder vi ljus för min kära pappa på 2-års dagen. Tänk så konstigt det är att livet liksom fortsätter trots allt. Jag känner att pappa är med mig mellan varven. Satt i bilen häromdagen och tyckte helt plötsligt att det "luktade pappa". Så jag började prata med honom. Jo, jag vet att jag är lite konstig. Men, jag tror på det.
I natt hälsade pappa på i drömmen. Fullt naturligt och jag är glad över att han gör det så att jag får "träffa" honom ibland.
2 år av stor saknad.
Idag kan man säga att vi "hedrar minnet av min pappa" genom att vi är i stallet hela dagen. Pappa tyckte jättemycket om hästar och var väldigt kunnig och duktig själv och framför allt väldigt stolt över Majas framgångar.
Pappa hade varit mycket stolt idag.
Hoppas han är med oss och inger Maja förtroendet att ytterligare en gång tävla med en häst hon bara suttit på en gång innan - dock aldrig provat att hoppa...
Varför måste min dotter tycka om dessa utmaningar?
Själv blir jag så nervös.......
Ja, ja - först ska vi ha en vanlig tid i stallet med teorilektion och ridlektion. Sedan blir det banbygge och hopptävling. Ikväll myser vi hemma tillsammans och tittar på Melodifestivalen :)
Önskar dig en härlig lördag!
Kram Eva
Ja tiden går fort, snart är de också 2 år sen min pappa hastigt somnade in, jag saknar han fortfarande! Ibland vill man ringa honom men de går ju inte :(
SvaraRaderaTänker på er idag!
Modig tjej du har, klart hon fixar de när hon tar utmaningen!
Kram
Oj är det redan 2 år se. Ja tiden går fort.
SvaraRaderaHa en skön lördag!Kramiz....♥
Vad fint du skriver om din pappa och om dina upplevelser med honom när i bilen och i drömmar. Det måste kännas magiskt att få "träffa" honom då och då om så bara i känslan.
SvaraRaderaFint att du fortfarande har din pappa nära...
SvaraRaderaKram!