
Men trött blir jag i alla fall. Men jag hann hem i tid för att kunna pussa på Wille och sitta och mysa i soffan lite även med honom innan han somnade (dessutom har han namnsdag idag!) och därefter har jag suttit och myst med Maja i soffan.
När jag kom hem idag, så hade jag hoppats att det kanske låg ett litet grattiskort från farfar (och några till som är "närstående" som inte behagat höra av sig) - men även det hoppet dog. Tyvärr, han/dom kunde inte kosta på sig att skicka ett kort ens... Alltså är inte våra barn lika mycket värda i deras ögon. Usch, jag kan börja gråta för mindre.
Men nu ska jag pussa Willes söta "fossingar lite som sticker ut från täcket" och fortsätta titta på House.
Ha en fortsatt skön tisdag!
Kram Eva
Vilken lång resa för en dag, skönt att du hann hem innan mörkret.
SvaraRaderaVa tråkigt att de inte kom post till Wille idag heller :(
Kramis