Upp ur hålet

 

Mitt nya fina luffarschack 💓

Tisdag.

Jag känner att jag så sakteliga är på väg upp ur det svarta hålet av sorg och bedrövelser. Det har inte varit angenämt att vara där nere 😔... Men, det var inget jag själv styrde över. 

Att sitta vid sin mammas dödsbädd är inget skoj. Att sedan kämpa sig genom några veckor innan begravning med all byråkrati, tömning av lägenhet och vind, sortera saker och minnen och med molande känsla i livmoder och äggledare är inte heller skoj. Efter begravningen så åkte jag in akut för att få konstaterat en infektion. Stark antibiotika på det (som jag inte tålde... men åt ändå) och någon dag senare så fick vi låta vår fina katt somna in.

Glöm inte... jag har precis bytt jobb... 

Alltså... man kan ramla hårt om man inte har familj och vänner som tar emot en! 
Det har jag 💓.

Tack till er alla 💓!

Nu börjar min klättring upp igen. 

Kram Eva