Ett ganska stort problem.
Jag har ångest.
Ångest för att jag och Staffan någon gång ska flyga utan barnen.
Varför?
Jag är livrädd för att det ska hända oss något och att barnen blir föräldralösa.
Jag vet att det är löjligt.Jag vet att det kan hända oss något om vi åker bil (vilket jag har lite ångest för också) eller något annat.
Jag vet att barnen hade klarat sig bra tillslut.
Men herreguuuuuuuuuuud vilken ångest jag har.
Som läget är i dag så är Maja en tuff tjej med skinn på näsan (vilket konstigt uttryck - har inte alla skinn på näsan?). En stark tjej i mångt och mycket, men orolig över förändringar och är fortfarande en liten tjej ganska ofta.
Wille är en känslig liten kille. Han blir lätt ledsen när vi ska lämna honom på skolan. Han vågar inte leka själv hemma hos kompisar och han vågar nästan inte sova över hos mormor eller farmor. Han är så rädd att vi inte ska hämta honom...........
Förstår ni? Jisses....
Hur ska jag komma över detta?
Kram Eva
ps. Nu står en resa till Skottland på spel... gratis... men det är utan barn... hjälp... ds
Åhhh vilken jobbig känsla!
SvaraRaderaKlart det är alltid jobbigt och lämna barnen och något man behöver göra ibland, men som du säger något kan ju hända var man än är, så flyg är ju bara en sak bland allt.
Du kanske ska gå och prata med någon?
Ta hand om dig!
Kram
Jag förstår precis hur du menar för jag och mannen satt nyss och pratade weekendresa till Paris utan kidsen. Och då kom direkt tanken att OM... och det är ju lätt att säga "tänk inte så". Det är jobbigt.
SvaraRaderaKram.
Men du... det kommer gå bra!!
SvaraRaderaMen du... det kommer gå bra!!
SvaraRaderaJag har haft liknande tankar 8mest när barnen var mindre) fast mest kring bilresor faktiskt eftersom jag flyger varenda dag.
SvaraRaderaJag löste det genom att prata med barnen om vem de skulle vilja bo hos om det skulle hända oss något. Sen pratade jag med mina systrar (jag har 3) om att vi ska hjälpa varandra om ngt händer. Nu känner jag mig lugnare - jag vet att det ordnar sig även om det vore hemskt!!!