Sjukdom

Det har varit lite körigt här hemma dom senaste dagarna. Staffan är så dålig i influensa med feber, hosta och ont i halsen att han ligger totaldäckad och kan knappt röra sig. Han kan inte sova på nätterna och inte heller på dagarna, så kroppen är helt slut. Både i går och idag fick jag sluta tidigare för att köra och hämta Wille och få ihop alla träningar och matlagningen. Det märks extremt tydligt att vi delar på det mesta jag och Staffan. Jag saknar det redan .....

Men, är man sjuk, ska man få vara sjuk och inte behöva leka stålmannen. Vilket vi båda två är väldigt duktiga på i normala fall. Sjuk kan man vara när allt är fixat varje dag - har varit våra ledord förr i tiden. Men med tiden blir man äldre... och visare (?).... hehe. Nu har vi kommit fram till att det är okej att be om hjälp!

Trots allt har jag hunnit med mina träningspass och jag har hunnit med att njuta av vårsolen (den har ju varit framme!) på luncherna.

Jag gnäller inte, jag vet dom som har det värre än jag just nu och jag tänker på er! Men ibland är det skönt att få tycka synd om sig själv och sin familj. Det gör jag nu. Jag håller alla tummar för att "vi" snart blir friska och krya.

Jisses, vilket upplyftande inlägg - förstår att du hoppar av glädje när du läser ;)

ha det gott!
Kram Eva