Nu är det nog hög tid

Vi har inte vågat ha Laban och Rambo tillsammans på nätterna då ju Rambo biter sig fast i Labans rygg (eller annan kroppsdel) när han tröttnat på "lillebror-fasoner"... Då gör det ont på Laban och han kommer inte loss utan vår hjälp. (Alla kattexperter som påstår annat har inte sett detta...) Så på nätterna har Rambo vandrat runt i huset och Laban har varit inlåst hos Maja.

I måndags började Laban hoppa upp till Majas guldhamster - så nu vågar vi inte ha hamstern i rummet på natten... Han får flytta in på toaletten på natten (med risk för att ngn glömmer stänga dörren vid nattliga besök...) Kan ni se vilken organisation som behövs för att vi ska kunna gå och lägga oss? Bah...tröttsamt.

Ja, jisses....

Men nu är det nog hög tid till att göra en förändring. Vi kommer därför att spärra av ovanvåningen (med risk för att Simon inte kommer ner på morgonen pga nät och dyl..hehe) där vi alla sover - och ska nu låta katterna vara tillsammans hela natten. Fast då på avgränsad yta. Så att jag inte behöver ligga vaken och lyssna om dom bråkar (jag har elefanthörsel i och för sig, men är av naturen lat och reser mig inte gärna från sängen om jag inte behöver)

Guldhamstern får snällt fortsätta sova på dass... för katterna vill nog gärna in till Maja på natten.

Varför denna förändring? Jo, inatt fick jag ändå gå upp och jag har vaknat flera gånger varje natt - för att Laban och Rambo pratar högljutt med varandra genom dörren. I natt låg Rambo och skrek efter Laban och hade deras lilla leksak mellan tassarna *tycker-synd* - "Var är du kompis, jag vill leka - åhhh så synd det är om mig - lät det som". Så jag fick ta honom till våra sängar och mysa lite, då somnade han.

Så här kan vi inte ha det mer. Dock får vi väl se om förändringen blir av idag eller i helgen. Vi håller ju liksom även på med plank.....
Igår bidde det inget plankbygge - Staffan åkte med pågarna till badet istället där Maja redan var :o).

Nu ska jag se om jag kan få min arm, som går som en lärkvinge till vindruvorna, till att jobba lite istället för att skriva och stoppa druvor i min mun.
Kram Eva