Hur?

När jag kom hem från jobbet idag var jag så uttömd på ork och huvudvärken satt som en betongkeps på huvudet. Det jag mest av allt ville var att slänga av mig obekväma kläder, lägga mig i soffan och ta filten på mig och invänta en god kopp kaffe och sova lite...

Nu finns det ju nästan aldrig den "möjligheten", för verkligheten slår ju emot en direkt innanför dörren. Denna verklighet var annorlunda ;). Det var ingen som spelade trumsolo, inte heller var där någon liten kompisvarelse som spelade elgitarr - det enda som hördes var Rambos mjauande och Staffans "hej älskling".

Så konstigt - men så härligt!!

Någon timme senare kom en supernöjd kille hem från sin lek med kompisen. Jepp, det var stolthet som lyste ur ögonen. "vi ska leka på torsdag igen mamma!!", sa han nöjt.

Lite senare kom ytterligare ett nöjt barn hem. Maja kom hem efter att ha varit två dagar med mormor och några timmar i eftermiddags hos kära C. Fast man såg knappt Maja för den extremt stora papperspåsen (jag måste bara ta foto på den) och i den fanns fullt med kläder som Maja fått av kära C och en himla fin ryggsäck som Maja fått av sin kära mormor - Tack båda för att ni är bäst!

Sen vet jag inte riktigt vad som hände, för tröttheten är som bortblåst och ingen huvudvärk finns kvar och klockan närmar sig midnatt - jisses!

Resten av familjen sover.. om man bortser från Rambo som råstirrar på mina fingrar som far över tangentbordet hehe.

Jag tror jag ska tassa upp och lägga mig vid TV´n där uppe och tillåta mig att somna (som om jag aldrig gjort det innen.) - Jag är ju ledig i morgon.... så härligt det är att skriva.

Tänk pappa, jag tänker på mig själv ibland också!

Sov gott!

kram Eva