Tomt...

När jag, i morse, hoppar ur bilen och sträcker mig efter min väska, märker jag att jag inte har fått med mig min den ..... Herregud så tomt det kändes. Ingen väska, ingen filofax, inga pengar, inget körkort... Åh.. jag känner mig ensam!

Vad det beror på att jag glömde väskan - jo det ska jag tala om;
I vårt hem har vi en 3-åring vid namn Wille. Han har bestämt sig för att det är han som bestämmer hemma hos oss. Det går ju så klart inte vi med på, varför det dagligen blir bråk och då skriker han som besatt hur länge som helst. I morse var han hur go som helst, fram tills dess att jag skulle borsta tänderna på honom. Totalvägran!
Så jag fick därför hålla honom och borsta tänderna - vilket han hatar. Sen var det kört....

Han skulle inte med på dagis, han skulle inte ta på sig några ytterkläder. Han bara gallskrek! Jag får alltså bära ut honom i bilen utan ytterkläder och spänna fast en vilt stretande och skrikande pojke i bilstolen och sedan köra iväg till dagis. Han fortsatte att skrika enda fram tills vi hoppade ur bilen vid dagis och gick in - då var han hur go som helst igen....

Därför glömde jag min väska.

Som tur var kom jag ihåg Maja och att lämna henne på skolan.... :o)

Kram Eva